TjejVasan 2012: " A few times I've been around that track, so it's not just gonna happen like that "

Dagen började med att jag vaknade pigg och superutvilad - klockan 03:14. Som om det vore Vasaloppet och inte TjejVasan som skulle köras. Sen sov jag till och från till klockan 7 då jag tyckte det var mer okej att stiga upp och gjorde en frukost med mycket bär, mackor, juice och kaffe.

Tävlingsdräkt sattes på och likaså nummerlapp på både bröst och ben. Det här med en liten klisterlapp på benet kändes väldigt proffsigt och gav också en viss ångest över att jag hade satt den på fel sätt. Googlade "Susanne Nyström målgång" och "Jenny Hansson målgång" för att se var de hade satt sina ben-lappar och nervositeten minskade när jag såg att min satt på ungefär samma ställe :-)

Vi åkte till starten och satte igång med skidtester. Jag valde mellan mina klister-Madshus och mina Madshus från fabriken i Lillehammer. Jag tyckte att klistret bet aldelles för bra på klister-skidorna och eftersom jag inte gillar fäste något vidare så valde jag de andra. De gled även längre än klister-skidorna, vilket antagligen hänger ihop med att klistret låg i lite för mycket.

Halv 10 gick jag in i fållan för eliten och fick mina skidor extra-märkta av funktionärerna, samt att de tog en snabbtitt på min dräkt för att kontrollera reklamen. (Ännu något som jag hade ångest för innan loppet. "Tänk om vi har gjort fel på någon logga?" "Tänk om jag missförstod reglerna?" osv.)
Uppvärmning och sedan på med skidorna! Jag fick en helt okej start, till skillnad från i alla mitt livs tidigare lopp, och kunde trycka på för fullt upp till Oxberg. Hundra meter framför såg jag Susanne Nyström staka sig upp för backen och tänkte väl mest ".........................." . En gång skall jag bli lika överkroppsstark som hon!

Jag tog rygg på Oskar Svärds sambo Kari Eie, som också kör i Team Exspirit till och från, och höll hennes rygg de första 11kilometrarna. Sedan hände något med mitt glid. Fram tills dess hade jag haft kungligt glid, makalöst glid. Ingen kom förbi! Jag hade en grym snitthastighet och kände mig urstark, det gick ju barnsligt lätt ligga under 3 minuter/km! Sen sa det BOOM och snön blev varmare. Och det tidigare urfantastiska glidet blev helt icke-existerande. Antagligen för att jag valde ett par för mjuka skidor där fäst-zonen låg i för mycket när det blev varmt... Det blev lite mitt fall, om man skall prata om något sådant.

Plötsligt kom det åkare bakifrån och åkte om och jag tyckte att hur hög fart jag än höll så gick allt i snigelfart. Och de som kom gled bara förbi. I Hökberg hörde jag speakern säga att "Nu kommer 41, Majken Johansson hit!" Och tänkte väl alla svordommar jag kan och att jag var sämst för att inte vara bättre än 41a. Några kilometer senare när pappa stod i Lede och skrek att jag var 34a insåg jag att hon måste ha menat mitt startnummer.

Med 8km kvar stod Pontus och ropade att det såg bra ut och några hundra meter senare stod hans pappa Uffe och slängde till mig en Enervit-tub. Det var en viktig tub. Med 4km kvar hörde jag stavtag bakom mig och började tänka svordommar igen. Jag blev så irriterad över mitt glid!

1km innan mål såg jag vem som kom upp bakom den här gången, det var Madeleine från IK Stern som kom 3a efter mig i Ulricehamnsloppet i år! Då kändes det lite bättre på något sätt. Om man nu tvunget skall bli omåkt på slutet så kan helst vara någon man tycker bra om :-)
Men jag tänkte inte GE bort det. Jag ville så gärna komma topp 30, ville så gärna. Ville mest av allt. Så jag tog i allt vad jag hade och lyckades på upploppet spurta ner den lilla grupp med tjejer jag haft precis bakom mig i några kilometer.

Sluttiden blev 1:32:20 och jag gick i mål på en 33e plats. Och jag är väl allt annat än nöjd med det. Inte för att det är dåligt, men för att jag vet att jag hade kunnat mycket bättre om jag haft liite bättre glid när det blev varmare i snön.

Efter loppet gick jag hem till lägenheten, duschade och slappade en stund. Sedan begav jag mig ner till målområdet för att se när min höggravida moster Janicke åkte i mål! :-) 10 minuter senare kom mamma & Malin i mål. Mamma som åkte KortVasan igår med min kusin åkte TjejVasan idag med min lillasyster. Grymt startkt jobbat av mamma! Och av Malin som "gjorde en Staffan" och stakade nästan hela loppet pga stora knäproblem.

TjejVasan 2012 i sifferform.

Sträcka: 30,32km

Tid: 1:32:20

Snitthastighet: 20,35 km/h

Placering: 33 / 9223 (förbättring med 11 placeringar från 2011)

Placering i D21: 25 /2443

Tid bakom segraren: 12 minuter (förbättring med 4,5 minut från 2011)

Före: 0 - +2, hårda spår i början, hårda men blötare spår på slutet. Mycket snösprut från snöskotern som följer damledaren i spåren.

Det känns i alla fall bra att jag kunde förbättra mig en del från förra året, det här var min 5e TjejVasa och varje år har jag tagit kliv framåt :-)

Nu väntar lite mer mat innan sängen. I morgon kör min vän Madde som jag träffade i Ramsau i höstas Öppet Spår och jag tänker gå ner och tokhejja på henne på upploppet!

Efter målgång när jag tittade på telefonen innehöll hälften av alla sms "Jag såg dig på tv i starten!" och andra hälften "Fy fan SVT bröt precis när du skulle gå i mål!!". Så för alla som vill se min målgång, här kommer en film som min kusin Eline (som är 11år och körde kortvasan på 2:36 igår!) filmade.