If I rest I rust.

-18 grader var det ute i morse. Och 16 inne. Fick titta både en och två gånger för att se om jag verkligen sett rätt.
Landsbro har över 3KM längdspår nu och på golfbanan ryktas det om runt 8KM. Det hjälper dock inte mycket när man spenderat 3 av de senaste 4 veckorna med att vara sjuk. Först influensa och nu en traditionsenlig "Charlie har börjat på förskolan igen efter ett lov"-förkylning. Förhoppningsvis är jag på benen till helgen igen så jag kan sätta igång med skidåkningen på allvar igen.

Annars fylls dagarna, som alla som följt mig på Instagram nog redan är väldigt medvetna om, av styrketräning och gymnastikövningar nere på Nano. Jag älskar verkligen träningen på Nano, både för att jag känner hur jag utvecklas som skidåkare av all tid jag lägger där och för att det ger mig otroligt mycket sett ur en social aspekt. För någon som tränat ensam under sisådär 98% av alla pass sedan 2009 är det en fantastisk upplevelse att äntligen ha hittat nått där träningen inte bara är träning utan också ett rum för skratt, samtal och vänskap.

Sen jag började på Nano i November har många frågat om jag lagt ner skidåkningen. Det är egentligen inte så konstigt, när man går från att bara posta löp- och rullskidåkningsbilder till att plötsligt uteslutande posta bilder där man lyfter, övar rörlighet/gymnastiska övningar och wodar. Samtidigt tror jag inte frågan dykt upp lika frekvent om jag plötsligt ökat på en annan typ av alternativträning (som löpningen). Det här visar väl egentligen bara hur ovanligt crossfit är som träningsform för skidåkare, vilket egentligen är väldigt konstigt. Om det beror på fördomar eller okunskap vet jag inte, men jag är säker på att fler skidåkare hade kunnat utveckla sin åkning genom att träna crossfit. Jag tror faktiskt jag är starkare nu efter 2 månader med crossfit än vad jag var under säsongen 2012 när jag tränat 3-4 "traditionella styrkepass" i veckan under hela försäsongen och hösten.

En annan stor fördel med Nano är att Charlie både kan följa med och stormtrivs med att vara där. Det betyder mycket nu när Tomas börjar resa iväg igen ibland och kommer betyda otroligt mycket under Tomas säsong när jag och Charlie är ensamma hemma.

För att prata lite om mitt skadeläge så känns det otroligt kul att kunna säga att jag inte har haft ont sedan jag skrev sist. Vilket innebär att jag sammanlagt inte haft ont på snart 3 månader. För att hålla mig skadefri krävs fortfarande mycket styrketräning (vilket är en annan anledning till varför jag lägger så mycket tid på Nano) och jag springer väldigt få och korta pass.


Som avslutning bjussar jag här på en video från förra veckan. Jag åkte ner till Nano och tänkte öva lite rörlighet men bestämde mig där och då för att börja öva på handstående istället. Efter två timmar (hade aldrig tidigare försökt eller tränat på det här) så stod jag i 8 sekunder och dagen därpå stod jag en halv minut. Nu börjar resan mot att komma upp mot väggen snabbt och att klara handstående armhävningar...